FN-svenskar i skarpt läge

När Kongo blev fritt från det belgiska styret flammade strider snabbt upp och ett inbördeskrig bröt ut. I skottlinjen stod svenska FN-soldater ur den fredsbevarande styrkan.

© Gert Gustavsson/Scanpix

När den tidigare belgiska kolonin Kongo blev en självständig stat den 30 juni 1960 utbröt snabbt oroligheter i landet. Folket var fritt, men splittrat.

Den på naturtillgångar rika provinsen Katanga försökte med belgiskt stöd bryta sig loss från resten av landet. I detta läge vädjade Kongos premiärminister Pat­rice Lumumba om hjälp, och inom några veckor genom­drev FN:s svenske generalsekreterare Dag Hammarskjöld upprättandet av en fredsbevarande insatsstyrka under FN-flagg: ONUC (Opération des Nations Unies au Congo).

Sverige var ett av de länder som bidrog med trupper; den i Gaza stationerade svenska FN-bataljonen sändes till Kongo och var på plats i huvudstaden Léopoldville (nuvarande Kinshasa) den 22 juli. Senare flyttades svenskarna till Elisabethville (nuvarande Lubumbashi) i Katangaprovinsen.

Det visade sig snart att de blå baskrarna skulle bli fredsframtvingare snarare än fredsbevarare. Även om ingen trodde att det skulle bli lätt att få kontroll över det mycket kritiska läget i Kongo, var de svenska mili­tärerna inte beredda på att hamna i blodiga strider som skulle kräva dödsoffer.

När tågtransporter mellan Elisabethville och staden Kamina under svensk FN-eskort angreps av balubakrigare strax efter årsskiftet var det första gången på över 140 år som svenska förband hamnade i regelrätta strider. Senast var 1814, under Napoleonkrigen.

”Det var rena helvetet”, berättade långt senare stabsfotografen Gert Gustavsson, som var med på ett av de tåg som angreps i det oroliga Katanga. Han tog bilden här intill söndagen den 15 januari 1961.

På båren ligger den 40-årige majoren Kurt Skoog från Strängnäs, skottskadad av fem kulor i ben och nacke. Han tas om hand av kamrater medan andra håller vakt med sina kpistar skjutklara. Vid samma överfall träffades ytterligare två svenskar av fientlig eld; den 44-årige majoren Erik Bonde som var bosatt i Nairobi, och den 20-årige soldaten Lennart Lundgren från Södertälje.

Efter ett dygn av häftiga strider lyckades den svenska eskortstyrkan, som uppgick till omkring 110 man, slå tillbaka angriparna. De skadade svenskarna kunde trots svåra väderförhållanden evakueras med helikopter, och lyckligtvis överlevde alla. Sämre skulle det gå längre fram.

De första svenska dödsoffren kom i april samma år. Under Kongokrisen tjänstgjorde totalt 6 332 svenskar inom ONUC, av dessa omkom 19. Dessutom förolyckades Dag Hammarskjöld och ett antal civila i en flygkrasch den 17 september 1961.