Slagfält landet runt

Brunkeberg 1471 Den 10 oktober 1471 drabbade danska och svenska styrkor samman på Brunke-bergsåsen, en höjdrygg som försvann helt i samband med cityomvan

2 juni 2003 av Magnus Bergsten

Brunkeberg 1471

Den 10 oktober 1471 drabbade danska och svenska styrkor samman på Brunke-bergsåsen, en höjdrygg som försvann helt i samband med cityomvandlingen i Stockholm för ett fyrtiotal år sedan. Längs det som i dag är Malmskillnadsgatan hade unionskungen Kristian II placerat sin här. Den hade rest hit sjövägen från Danmark. Kungen hade kommit för att bevaka sina intressen gentemot den nyutnämnde svenske riksföreståndaren Sten Sture.

Slaget blev blodigt. Först när släktingen Nils Sture och hans dalkarlar efter en kringgående rörelse via nuvarande Östermalm anföll danskarna österifrån, lyckades Sten Sture storma åsen från väster och tvinga danskarna att ge sig av mot sina fartyg som låg på redden utanför Käpplingeholmen (nuvarande Blasieholmen). Bron till holmen hade dock saboterats av svenska soldater förlagda på Stockholms slott, så flera hundra av kungens män drunknade under reträtten mot båtarna.

Striderna på Brunkebergsåsen fick tidigt en stor betydelse i den svenska propagandan mot unionen. Bland annat utförde skulptören Bernt Notke den berömda ”Sankt Göran och draken” redan på 1480-talet som monument över drabbningen (den finns i Storkyrkan). Slagets verkliga betydelse för landets framtid kan dock diskuteras.

Historikerna vet ganska mycket om händelserna 1471, det finns flera skriftliga källor. Men den som i dag handgripligen vill gräva efter resterna från slaget får bege sig till Haga i Solna. Dit fördes schaktmassorna när Brunkebergsåsen jämnades med marken på 1960-talet.

Sävar 1809

I Sävar norr om Umeå finns ett monument med texten ”Fäderneslandet åt sina söner” (i folkmun kallas det ”kannibalmonumentet”). Det minner om Sveriges senaste slag inom eget territorium – striderna mellan svenskar och ryssar den 19 augusti 1809. Detta var finska krigets final och ett sista försök från svensk sida att undvika den katastrof som innebar att hela Finland förlorades. Ryssarna hade trängt in i Sverige norrifrån och tagit sig ända ned till Umeå. Tanken var att en svensk flotta skulle landsätta trupper på den gamla hamnplatsen Ratan fyra mil norr om staden. Sedan skulle ryssarna anfallas från två håll.

Planen misslyckades. Den ryske befälhavaren Kamenskij marscherade snabbt norrut och mötte svenskarna snabbare än man anat. Striderna blev hårda och slaget ett av de blodigaste under kriget. Ungefär tusen man dog kring herrgården i Sävar.

Namn i landskapet minner om händelsen: svenskarna formerade sina trupper på en höjd som i dag kallas Krutbrånet, och en passage över Sävarån heter Ryssvadet.

Dagen därpå, den 20 augusti 1809, blev det strider även i Ratan när svenskarna flydde samma väg de kommit. Här finns nu ett museum, Kulturum Ratan, som i utställningsform berättar om krigshändelserna, och på vissa hus kan man fortfarande se skottskador.

Lund 1676

Mitt i parkområdet Sankt Hans backar i norra delen av Lund finns en grupp informationsskyltar som berättar om den blodigaste bataljen i Nordens historia. När slaget inleddes på morgonen den 4 december 1676 bestod de danska och svenska arméerna av cirka 20 000 soldater. När striderna upphörde på kvällen hade nästan hälften dödats.

Kullen i parken är i dag en perfekt plats för att överblicka slagfältet. Men varken Sveriges kung Karl XI eller Danmarks Kristian V kunde använda denna utsiktspunkt 1676. Parken är en gammal soptipp som täcktes med schaktmassor från lasarettsbygget i Lund på 1960-talet. När den unge Karl XI lyckades besegra sin till numerären överlägsne motståndare ägde striderna rum i ett platt, kylslaget landskap norr om lärdomsstadens vallar.

Slaget vid Lund var ett led i de många svensk-danska striderna under 1600-talets andra hälft.

Lunds kommun har placerat ut informationsskyltar om slaget på en rad platser norr om staden och sedan 1883 finns ett storslaget monument, präglat av skandinavismens tankar om förbrödring. På turistbyrån finns en broschyr som ger underlag för en egen slagfältstur. Grupper kan också beställa guide och har man tur kan man få se det rum på Svenstorps slott där kung Kristian sov före slaget, kung Karl efter – en nog så tydlig illustration av hur makten över Skåne växlade vid denna tid.

Turistbyrån säljer också den informativa boken Slaget vid Lund av Claes Wahlöö och Göran Larsson.

Magnus Bergsten

Att läsa om slagfält

Tidigare i år utkom Svenska slagfält (Wahlström & Widstrand), en antologi som behandlar 54 slag, de flesta utanför rikets gränser. Författarna är knutna till Försvarshögskolan i Stockholm. Ett praktverk!

Svensk militärhistorisk atlas – en guide till klassiska slagfält och krigsskådeplatser i Sverige (Hjalmarson & Högberg) gavs ut för tre år sedan. Trots titeln är detta inte i första hand en kartbok utan mer en samling texter om drabbningar ordnade geografiskt, inte kronologiskt. Bra att titta i om man är intresserad av en viss del av landet.

Ulf Sundberg heter en flitig historisk skribent, som till professionen är ekonom (se artikel om Karl XII:s generaler i detta nummer av Populär Historia). I hans bok Svenska krig 1521–1814 (Hjalmarson & Högberg) kan man skaffa snabbkunskap om de politiska och militära kraftmätningarna i Sveriges historia under den period som landet hade maktambitioner i Nordeuropa.

Publicerad i Populär Historia 4/2003

Kanske är du intresserad av...

Läs också