Carl-Gustaf Svingel – en av kalla krigets okända hjältar

Journalisten och författaren Ingrid Thörnqvist har precis kommit ut med boken Carl-Gustaf Svingel och Silvias familj i det kalla krigets Berlin (Ekerlids). Vem var Carl-Gustaf Svingel?

– Ett barnhemsbarn från Bohuslän som fick stort inflytande på många människors liv under kalla kriget. Han skapade ett vilohem för äldre i Västberlin som blev en täckmantel för att hjälpa folk att komma ut ur DDR. Svingel hade ett stort kontaktnät bland politiker och andra högt uppsatta personer på båda sidor av muren och kunde utnyttja det för att skaffa legala utresetillstånd.

Vad fick dig att intressera dig för honom?

– Jag hade hört talas om honom under min tid som utrikeskorrespondent i Berlin på 1990-talet, han var en mytomspunnen person, en sorts ”Röda nejlikan” under kalla kriget. Jag var fascinerad av det delade Tyskland och såg det som en journalistisk utmaning att hitta sanningen bakom den hemlighetsfulle Carl-Gustaf Svingel.

Svingel fick betydelse för drottning Silvias släkt – på vilket sätt?

– Han reste ofta till öst med förnödenheter som medicin och teologisk litteratur – kyrkan var ju motarbetad i DDR. På så sätt fick han kontakt med ”onkel Ernst”, Silvias farbror, som var professor i teologi i Leipzig. De lärde känna varandra vid en minnesceremoni i Lützen där man högtidlighöll händelserna 6 november.

– Familjen Sommerlaths namn förekommer många gånger i gästboken på vilohemmet och senare hjälpte Svingel Silvias syssling Cornelia, som hade en son med funktionshinder, med utresetillstånd till väst.

Du berättar i boken hur du kämpar för att få till en intervju med drottningen. Hur lyckades du?

– Med envishet! Jag visste ju att det var en historia som låg henne nära, samtidigt förstår jag att hon måste vara försiktig, ingenting hon säger får kunna tolkas politiskt. Men hon vågade ändå ha förtroende för mig och när jag väl satt på hennes kontor var hon väldigt öppen och delade med sig av sin östtyska familjs historia.

Hur har den präglat henne?

– Många tyska familjer splittrades efter kriget, där delar av släkten hamnade på olika sidor av den väl bevakade gränsen mellan öst och väst. Detsamma gällde för drottning Silvias kusiner. När Silvia som ung besökte familjen i öst fick hon känna av den utbredda rädslan för överheten, den ständiga övervakningen och trakasserierna av oliktänkande.

– Drottningen har ett starkt humanitärt engagemang och är en mycket släktkär person. Det visar de nya uppgifter jag har fått fram om hennes syssling Cornelia. Drottningen försökte på alla sätt att stötta familjen, finansiellt och med pedagogiska hjälpmedel.

Hur gick det till att ordna utresetillstånden?

– Carl-Gustaf Svingel var nära vän med advokaten Wolfgang Vogel, som hade mandat från DDR-ledningen att sköta den lukrativa människohandeln mellan öst och väst. Västtyskland köpte ut sina landsmän för miljarder D-Mark. På Svingels begäran satte Vogel upp personer på sin lista över personer som ville komma ut. Pengar kunde Svingel organisera från västtyska politiker som han kände.

– Personen som ville lämna DDR fick skriva på en formell ansökan som efter en förhandling mellan parterna kunde få ett legalt tillstånd att lämna landet för gott. Ibland fick den sökande betala själv men om ansökan beviljats fick ”republikflyktingen”, som de kallades, ta med sig hela sitt bohag.

– Men rörde det sig om regimkritiker fick man 24 timmar på sig att packa två resväskor.

Vad var det som drev Carl-Gustaf Svingel?

– Han hade ett stort humanitärt hjärta och han ville spela en roll. Som ung hade han tänkt sig att bli operasångare, när det inte gick sökte han andra vägar. Han var ju också ett barnhemsbarn som redan från början tvingades bygga upp en egen tillvaro, kanske innebar det också en frihet.