Gustav II Adolf använde Alexanders taktik

Alexanders fälttåg fick en enorm betydelse för krigskonsten. En god taktisk samverkan mellan infanteri och kavalleri, väl utvecklad försörjning (logistik) som möjliggjorde operationer över stora ytor och en hård disciplin ingick i arvet.

Den grekiska krigskonsten utvecklades och i dess efterföljd anammade romarna en hel del tankar från Alexanders krig. Alexander skrev dock – till skillnad från exempelvis Julius Caesar – aldrig ned sina tankar om krigskonsten, så vad som har ut-vecklats efter hans död är tolkningar utifrån hans agerande.

Redan romaren Sextus Julius Frontinus framhöll i sin bok Strategemata (från slutet av första århundradet e Kr) Alexander som förebild. Italienaren Niccolò Machiavelli hänvisade i sin Arte della guerra (1521) till lärdomar av såväl Alexanders taktik som hans förmåga att uppmuntra trupperna.

Bland svenska krigsherrar kan nämnas Gustav II Adolf, som under trettioåriga kriget nyttjade Alexanders taktik att gruppera kavalleriet på flyglarna av en tung center bestående av fotfolk. Såväl Fredrik den store i Preussen som den franske kejsar Napoleon lyfte fram Alexanders egenskaper som fältherre och hans strategiska begåvning. Detsamma gäller den mest inflytelserike av alla militärteoretiker, Carl von Clausewitz, som i sin Om kriget (1832) även lovordade Alexanders förmåga att inspirera sina trupper.

Alexander har i modern tid varit en referenspunkt för de militärteoretiker som varit övertygade om förekomsten av tidlösa faktorer i krigföringen – som till exempel rörelse, samordning och underhåll. Den inflytelserike britten J F C Fuller (1878–1966) framhöll Alexanders rörliga krigföring, som gång på gång försatte en numerärt överlägsen motståndare i underläge.

En tillämpning av hans idéer med modern teknik var det tyska blixtkriget 1939–41. Även om få uttryckliga referenser görs till Alexander nu för tiden så finns det en koppling mellan hans rörliga krig-föring och det i dag dominerande manövertänkandet.

Publicerad i Populär Historia 3/2004