2000 år sedan slaget i Teutoburgerskogen
År 9 e Kr stod ett omtalat slag mellan romerska soldater och upproriska germaner i Teutoburgerskogen i det nuvarande Tyskland. Ledare för germanerna, som vägrade låta sig infogas i det romerska riket, var Arminius, en tidig gerillakämpe. Han lockade in ståthållaren Publius Quinctilius Varus och dennes tre romerska legioner bland skogar och träsk, där de gick under efter flera dagars hopplös kamp.
Mycket är dock fortfarande okänt om såväl Arminius som det mytomspunna slaget. Inte förrän i modern tid har man lyckats precisera var drabbningen stod. Under lång tid var såväl den germanske hjälten som själva slaget bortglömda, men i slutet av 1400-talet återupptäcktes den romerske historikern Tacitus skrifter om händelsen. I Germania hyllade han Arminius som sitt lands befriare. Han utmanade Rom på höjden av dess makt och lyckades besegra en hel armé.
Återupptäckten gav händelsen förnyad aktualitet. Till exempel blev Arminius omkring 1520 ett propagandanummer för den upproriske prästen Martin Luther, som även han ville markera självständighet gentemot Rom, det vill säga Vatikanen. Luther förtyskade namnet Arminius och kallade sin hjälte Hermann. (Möjligen kan dennes ursprungliga namn ha varit Sigiwardus, ”den segerrike beskyddaren”, vilket av Richard Wagner förvandlades till Siegfried, hjälte i Nibelungensagan.)
Arminius var romersk medborgare. Han hade fått militär utbildning i Rom och talade latin. Han anses ha lett romersk trupp på Balkan under den så kallade pannoniska revolten och senare stationerats i sin hembygd, det område mellan Rhen och Elbe som Rom var i färd med att lägga under sig. Varus såg honom som en viktig länk för att förhandla fram fred mellan germaner och romare. Målet var bland annat att få till ett effektivt system för att driva in skatt, vilket fick germanerna att ilskna till. Arminius slets mellan lojaliteten till Rom och sina egna stamfränder – men valde till slut de senare.
Med list lockade han i september år 9 in Varus och hans tre romerska legioner i de sankmarker som gick under namnet Teutoburgerskogen. Med sina tunga uniformer sögs de romerska soldaterna ned i gyttjan och blev ett lätt byte för de germanska krigarna. Slaget i Teutoburgerskogen betecknar slutet på Roms försök att utvidga imperiet norrut.
Någon germansk enighet tycks Arminius dock inte ha lyckats åstadkomma. Men på 1800-talet blev han en symbol för nyuppfunnen stortysk historia. Heinrich von Kleists drama Die Hermannsschlacht (”Hermanns slag”) skrevs 1808, då det såg illa ut för de många tyska rikena, inte minst Preussen, under Napoleons erövringståg. Sitt uruppförande fick pjäsen 1860, långt efter författarens död. 1875 slog föreställningen igenom stort i Berlin och blev under nazismen närmast ett nationaldrama.
I Grotenburg nära staden Detmold restes omkring 1870 bildhuggaren J E von Bandels väldiga staty ”Hermannsdenkmal”, 26 meter hög. Dit vallfärdade Hitlers nazister.
Teutoburgerskogen har numera lokaliserats till den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen, mellan floderna Ems och Weser och städerna Osnabrück och Münster. Det smala Teutoburgerpasset kan vara identiskt med dagens Bielefelder Pforte, där järnvägen mellan Hamm och Hannover byggdes.
Hur omfattande blir firandet av Teutoburgerslaget? Stortyska ambitioner vill dagens existerande förbundsrepublik inte misstänkas för. Men lokala museer i Nordrhein-Westfalen tar chansen att visa upp Arminius och hans uppror mot det romerska väldet.
Aktuella utställningar
Lippisches Landesmuseum i Detmold och Museum und Park Kalkriese i Bramsche-Kalkriese (båda städerna ligger i Nordrhein-Westfalen) visar utställningar om Teutoburgerslaget till och med 25 oktober.
Björn Kumm är journalist och författare
