Den här våldsamma vardagshändelsen, som inträffade för mer än ett halvt årtusende sedan, hade aldrig blivit känd i en vidare läsekrets om inte Vatikanarkivet öppnat det fram tills nyligen hemliga arkivet för ämbetet för syndaförlåtelse, penitentiarian.

Det var hit den stenkastande östgötaprästen vände sig. En präst som dödade en annan person begick nämligen ett brott mot kyrkans lag som var så allvarligt att den lokala kyrkan, i detta fall Linköpings stift, inte hade rätt att hantera ärendet. Till penitentiarie-ämbetet strömmade böneskrivelser från Europas alla hörn. Tusentals ärenden finns registrerade, kopierade och sorterade.

I Sverige är det Riksarkivet som samordnar den pågående undersökningen av de cirka 450 svenska fall som registrerades mellan åren 1410 och 1526. Så småningom kommer hela materialet att ges ut i bokform.

– Materialet från Vatikanens ämbete för syndaförlåtelse, penitentiarian, ger oss spännande inblickar i medeltidsmänniskans vardag, säger Claes Gejrot vid Riksarkivet.

Penitentiarians kompetens omfattade inte bara syndaförlåtelse utan också dispens för handlingar i strid mot kyrkolagen, till exempel att ingå äktenskap med en släkting.

En böneskrivelse på detta tema inkom 1438 från ingen mindre än Karl Knutsson Bonde, Sveriges marsk och blivande kung, och hans nyblivna hustru Katarina Karlsdotter.

Det var Karls andra äktenskap. Hans första hustru Birgitta Turesdotter hade avlidit ett par år tidigare. Eftersom Birgitta och Katarina var släkt med varandra ansåg brudparet att de behövde påvlig dispens för att försäkra sig om att deras äktenskap skulle vara giltigt i kyrkans ögon. Och – kanske ännu viktigare – att eventuella barn var legitima. Dispensen beviljades av ett ombud för penitentiarian.

Thorsten Sandberg

Läs mer om det aktuella forskningsprojektet på Riksarkivets webbplats: http://www.ra.se/ra/Penitentiarie.htm

[](https://popularhistoria.se/tidningen/popular-historia-4-2007/)**Publicerad i Populär Historia 4/2007