Den sanna bilden av Karl XII
Under några febrila dagar i juli 1707 tillkom ett av Sveriges mest kända porträtt. Det målades i den svenska arméns högkvarter i den tyska byn Altranstädt, endast ett par veckor före det ödesdigra fälttåget mot Ryssland. Porträttet, som föreställer den tjugofemårige Karl XII, var revolutionerande i sitt slag och framstår som unikt i den europeiska konsthistorien.
Karl XII målad av Johan David Schwartz år 1706.
Kungen, som då stod på höjden av sin politiska och militära karriär, lät på egen begäran avbilda sig med uttrycklig realism, klädd i karolinernas soldatuniform och utan några kungliga attribut – ett för samtiden chockerande sätt att visa en monark på. I enlighet med Karl XII:s instruktioner målade Johan David Schwartz, periodens främsta porträttkonstnär, dit både kungens koppärr och okammade hår, samt lämnade bakgrunden tom och odekorerad.
– Porträttets betydelse för eftervärldens syn på kungen kan inte nog betonas. Det är den enda målning av kungen i vuxen ålder som med säkerhet visar hur han såg ut. Enligt samtida vittnesmål lär kungen själv ha sagt att det var ”exceptionellt likt”, berättar Henry Avar, expert på äldre konst, som gjort omfattande efterforskningar kring Altranstädt-porträttet.
När altranstädt-porträttet nyligen bytte ägare genomfördes en restaurering. Konservatorerna gjorde under sitt arbete flera intressanta upptäckter. De kunde konstatera att målningen utförts under mycket kort tid, samt att konstnärens originalbakgrund under ett senare skede målats över. När den starkt gulnande fernissan och övermålningen avlägsnats framträdde tidigare osynliga detaljer, däribland de omtalade ärren i kungens ansikte.
Porträttet målades ursprungligen för änkedrottning Hedvig Eleonora den äldre. Senare övertogs det av Karl XII:s syster, Ulrika Eleonora den yngre, som år 1741 sannolikt skänkte det i faddergåva till hovintendenten Louis De Geers dotter. Målningen kom sedan att ingå i släkten De Geers konstsamlingar på Finspångs slott, där den stannade kvar fram till 1899. Då såldes porträttet till Pehr Johan Jacob Schwartz, i vars familj det stannade i drygt hundra år (ett släktskap mellan familjen och konstnären Johan David Schwartz har inte kunnat bekräftas). Målningen är i dag fortfarande i privat ägo.
Under hösten 2003 och nu i vår har kungabilden ställts ut på Livrustkammaren. Den har tidigare aldrig visats för allmänheten. Istället har det slagkraftiga porträttet, det första som målades av Karl XII sedan stora nordiska kriget bröt ut år 1700, blivit känt genom många kopior, både i helfigur och i bröstbild, som utfördes av bland andra David von Krafft. De mest kända finns på Gripsholm och Nationalmuseum. Dessa skiljer sig emellertid från originalporträttet på en rad punkter. Kungen framstår på kopiorna förskönad, med tillrättalagt hår och utan missprydande ärr. Dessutom har han på ett mer officiellt sätt placerats mitt i bildrummet till skillnad från i Schwartz original, vilket visar honom på väg mot vänster i en rörelsefylld pose. Samtida vittnen har berättat att kungen på grund av hög arbetsbörda hade föga tålamod med porträttkonstens tidskrävande poserande.
Vid tiden för Altranstädt-porträttets tillkomst var intresset för den svenske kungen hos de övriga europeiska hoven omättligt, och behovet av ett officiellt porträtt som sedan kunde kopieras och sändas till de svenska beskickningarna var stort.
Genom att låta måla av sig klädd i soldatuniform riktade sig kungen framförallt till armén och de lägre stånden, som avsågs att inspireras till lojalitet och uthållighet under de långa och påfrestande krigsåren. Hos de mer besuttna samhällsklasserna avlästes målningens politiska signaler sannolikt annorlunda, som en kraftfull demonstration av kungens och militärens makt, vilket underströks av den centralt placerade värjan.
– Men porträttet motsvarade också kungens faktiska livsföring och personlighet. Han var en renlevnadsmänniska, som åt, sov och klädde sig enkelt och delade sina soldaters umbäranden, menar Henry Avar, som även påpekar att kungen hade ett stort intresse för moralfrågor och också träffade den tyske filosofen Leibnitz under sin årslånga vistelse i Altranstädt.
Medan Schwartz porträtt fick starkt genomslag under Karl XII:s livstid, då flera av hans närmsta anhängare lät sig skildras på liknande sätt, återkom efter hans död den traditionella prakten i kungabilderna.
Porträttets datering, 1706, tillkom efter målningens färdigställande, och refererar sannolikt till freden i Altranstädt då August II avsattes som kung av Polen. Målningen innehåller även en ditmålad inskription på tyska, som diskret ifrågasätter omständigheterna kring kungens död i Norge 1718. Upphovsman var den frispråkige svenske ministern i Pommern, Martin von Neugebauer.
– Inskriptionen är anmärkningsvärd då den är ett av de få samtida dokumenten efter kungens frånfälle som antyder att allt inte stod rätt till med hans död, säger Henry Avar.
