© Nationalmuseum

"Det finns något gripande med Karl XII:s tragiska levnadsöde"

Om Karl XII:s liv och död ska historieläraren och författaren Bengt Liljegren prata under Stora Historiekryssningen den 11–12 november. Vi har redan nu passat på att ställa några frågor om krigarkungen som fick se stormakten Sverige förlora sin ställning.

6 juli 2018

Bengt Liljegren, du har skrivit fem biografier, din första handlade om Karl XII. Vad fick dig att skriva om just honom?

– Gåtfullheten lockade mig. Det var en utmaning att försöka uttyda denna både hemlighetsfulla och svårbegripliga krigarkungs drivkrafter och vägval. Men att det blev en biografi var egentligen en slump. Jag gick på universitet och min C-uppsats om Karl XII:s vistelse i Lund råkade hamna i händerna på förläggaren Erik Osvalds. Han hörde av sig och ville ge ut uppsatsen i bokform, vilket jag förstås inte protesterade särskilt högljutt mot.

–  Karl XII i Lund sålde bra och förlaget frågade om jag hade lust att skriva ytterligare en bok. Jag föreslog en biografi om Karl XII eftersom någon svensk sådan inte hade getts ut på över sextio år. Boken sålde i 48 000 exemplar. Vilket förstås var lika överraskande som uppmuntrande och fick mig att fortsätta skriva.

Karl XII lär bli extra uppmärksammad i år när det gått 300 år sedan hans död. Pågår det i dag någon ny forskning kring hans liv?

– Just kring kungens död har det forskats en hel del de senaste decennierna. Ihärdiga personer har nagelfarit de skriftliga källorna, provskjutit mot gelatinfyllda plastkranium och letat järnkulor vid Fredrikstens fästning. Även inom andra områden har det sökts ny kunskap. För inte så länge sedan deltog jag till exempel i ett internationellt forskningsprojekt om de fem år då Karl XII styrde Sverige från Osmanska riket. Historiker från Sverige, Moldavien, Ukraina, Turkiet och Grekland medverkade i projektet. På svenska universitet är dock intresset för Karl XII för närvarande svalt.

Varför tror du att han fick status som hjältekung trots att stormaktsväldet tog slut med honom?

– Delvis handlar det nog om det svenska kynnet, vårt omvittnade tungsinne. Det finns något storslaget och gripande med Karl XII:s tragiska levnadsöde. Hans ovilja att böja sig för övermakten och istället gå rakryggad mot undergången. Sedan hör det ju till saken att rollen som hjältekonung tilldelades honom först efter hans död. Samtiden sörjde inte Karl XII särskilt djupt. 

– Men det faktum att han utmanade arvfienden Ryssland gjorde honom med tiden lämplig som symbol. Efter förlusten av Finland 1809 hyllade exempelvis nationalskalden Esaias Tegnér honom i sitt berömda poem ”Kung Karl den unga hjälte”. Hjältestatusen befästes under 1900-talets första år. Högern i Sverige – som ville stärka krigsmakten och förfasades över de pågående konflikterna mellan arbetare och arbetsgivare – lyfte fram Karl XII och hans trofasta karoliner som förebilder. De menade att svenska folket hade stått mer enat under hans tid.

Använder du stoff från dina biografier i ditt arbete som historielärare?

– Jodå, det händer. Genom att kritiskt studera Karl XII, Alexander den store, Adolf Hitler och Winston Churchill kan eleverna förhoppningsvis frigöra sig från den förenklade bilden av historiska gestalter som antingen goda eller onda. Den traditionella uppdelningen i hjältar och skurkar står i vägen för verklig förståelse av det förflutna. 

Här kan du läsa mer om och anmäla dig till Stora historiekryssningen!

Kanske är du intresserad av...

Läs också