I dag beger sig tiotusentals turister varje säsong till Sveriges enda intakta batteri från beredskaps­tiden. Sedan tio år finns Beredskaps­museet på platsen. Hit kommer äldre för att minnas sin ungdoms dramatiska dagar, medan skolelever får sin första erfarenhet av andra världskriget.

Mest suggestivt är kanske att kliva ner under pjäsvärn 4, en kanon med ett underjordiskt logement i betong. Här sov soldaterna i våningssängar för att ständigt kunna vara beredda vid ett angrepp. Med hjälp av en vev kunde man få luft att strömma in från ett friskluftsuttag. I ett rum ligger granater på rad i sina ställningar, varje projektil väger drygt 46 kilo. Men tioårsjubilerande Beredskapsmuseet handlar om så mycket mer är bara granater och vapen.

– Kanoner är påtagliga fysiska representanter för andra världskriget, men museets främsta mål är inte att be-rätta tekniska fakta om vapnen, då blir det bara knappologi. Däremot kan samlingarna fungera som inkörsportar till många levnadsöden, säger musei­chef Johan Andrée, som i höst kommer ut med en bok om Batteri Hälsingborg.

Hans ambition märks i utställningen ”Krigets kvinnor” som ligger vägg i vägg med museets kafeteria, där besökarna serveras ärtsoppa i kokkärl m/40. Här ges tillfälle att stifta bekantskap med kvinnor med drastiskt skilda inställningar till liv och moral. Medan Borghild Svanberg tog hand om finska krigsbarn, plågade Dorothea Bins judiska mödrar och döttrar i Auschwitz dödsläger.

Fast det är klart, de som är intresse­­rade av andra världskrigets dödsmas­kiner får också sitt lystmäte. I en stor hall ryms en 21 centimeter skodakanon m/42, omgiven av uniformsklädda dockor i naturlig storlek. Intill står en stridsvagn m/39, en pansarbil från Volvo från 1942 samt en 10,5 centimeter haubits m/40.

– När jag och min fru Marie startade Beredskapsmuseet 1997 var vi ute i precis rätt tid. Försvaret höll på att rensa ut och vi kunde ta hand om massor av kläder, husgeråd, vapen och fordon. Visserligen har vi fått det mesta till skänks, men bara en sådan sak som att flytta en av kanonerna från Karlsborg kostade närmare 150 000 kronor, säger Johan Andrée.

Bakom hallen med alla kanoner och fordon leder en trappa ner till sammanställningsplatsen. Här förmedlar inte bara journalfilmer ögonblicksbilder från beredskapsåren. I montrar är miljöer uppbyggda; i en ses vinterklädda militärer skida fram, i en annan ligger ett mobiliseringsförråd från 1940-talet med strumpor, skor och byxor – allt med märkningen kvar. På ett gammalt skåp hämtat från en ”lucka” syns en leende dam som varsamt klippts ut ur ett glättigt magasin. Bredvid henne syns klotter från en inkallad som vill berätta att det äntligen är dags för ”muck”.

Lagom till museets jubileum, som äger rum i slutet av juni, kommer pjäsvärn 4 att glasas in. Östersjöns salta vindar är inte bra för vare sig betong eller järn.

På sikt kommer samlingarna att utökas med lokaler för tillfälliga utställningar och gärna ett helt hem från tiden. Batteri Hälsingborg och Beredskapsmuseet är beredda på turistanfall från både tyskt och svenskt håll!

Kristina Svensson

Striden om tigern

Sedan 1997 har Beredskapsmuseet och Försvarsmakten tvistat om vem som har rätten till bilden »En svensk tiger», tecknad av Bertil Almqvist på uppdrag av Statens informationsstyrelse 1941. Försvarsmakten anser att bilden tillhör dem, medan Beredskapsmuseet menar att Bertil Almqvists bild ägs av hans dödsbo. Museet har fått tillstånd av arvtagarna att använda den.

Stockholms tingsrätt slog i november 2005 fast att den ekonomiska rätten tillhör Beredskapsmuseet, ett beslut som dock överklagades till Svea hovrätt. Ny dom föll i början av maj (efter denna tidnings tryckning).

**Publicerad i Populär Historia 6/2007