Fotografiet: Lund, 1893

Vad står de och tittar på, damerna och herrarna där vid planket på Kyrkogatan, i skuggan av domkyrkan? På den svarta skylten ovanför de nio–tio flanöre

21 april 2004 av Jacob Wiberg

Vad står de och tittar på, damerna och herrarna där vid planket på Kyrkogatan, i skuggan av domkyrkan? På den svarta skylten ovanför de nio–tio flanörerna är skrivet med vad som kanske är guldbokstäver: ”Lina Jonn, Bantorget 6”. På denna tjusiga lundaadress (Grand Hotel har nummer 1) ligger vid denna tid Första Klassens Fotografisk-Atelier. Det vi ser här intill är Lina Jonns fotografi av sin egen ”reklamskylt” – det vill säga ett skyltskåp med porträttfoton. Kanske letar åskådarna efter sig själva, någon anförvant eller någon av universitetsstadens många profiler.

Men en inte alltför vågad gissning är att det är ett foto av kungen som drar blickarna till sig. När Oscar II promoverades till jubeldoktor 1893 fick Jonn uppdraget att föreviga händelsen med ett porträtt. Bilden blev lyckad: regentens blick i fjärran, krans kring skulten, fracken prydd med ordnar och en liljekonvaljbukett. Efter detta får fotoateljén, som etablerats två år tidigare, ett rejält uppsving.

Lina Jonn (1861–96) föddes som Carolina Johnsson i Stora Råby utanför Lund som näst yngsta barn i en skara av sju.

I unga år fick hon möjlighet att resa ut i Europa, och lärde sig franska, engelska och tyska. Hon hade ambitioner, ville ”bli något”. Men vid denna tid var möjligheterna för en ung, dessutom ogift, kvinna begränsade.

Högre studier var inte att tänka på, universiteten var enkom förbehållna män. En tid drömde Lina om att bli gymnastiklärarinna, men blev på grund av en sned rygg inte antagen vid Kungliga gymnas-tiska centralinstitutet i Stockholm.

Så tipsade en bror henne om att bli assistent åt en fotograf Brandt i Helsingborg. Och på den vägen blev det. Lina Jonn valde fotografyrket.

Under andra halvan av 1800-talet etablerades, ja närmast exploderade porträttfotografiet. Nu kunde gemene man enkelt och billigt få bilder av sig själv, släktingar eller kändisar. Det rådde cartomanie. Termen syftar på de fotoförsedda visitkort (på franska: carte de visite) som blev omåttligt populära. Genombrottet kom när Parisfotografen André Adolphe Eugène Disdéri 1854 patenterade ett effektivt framställningssätt för porträttbilder; det gick att få åtta rutor per plåt.

Och liksom senare kollegan Jonn fick Disderis verksamhet kunglig, rentav kejserlig, skjuts: Napoleon III var med sin här på väg mot Italien, när han slank in i fotoateljén och blev plåtad.

Publicerad i Populär Historia 5/2004

Kanske är du intresserad av...

Läs också