Fotografiet: Arizona, 1904

”Navaho är ett pastoralt, halvnomadiskt folk vars sysselsättning kretsar kring djurhållning och småskaligt jordbruk ... Samtidigt som navahoindianen för

25 februari 2004 av Jacob Wiberg

”Navaho är ett pastoralt, halvnomadiskt folk vars sysselsättning kretsar kring djurhållning och småskaligt jordbruk ... Samtidigt som navahoindianen för ett kringvandrande liv är det område han rör sig i förvånansvärt begränsat; faktum är att den genomsnittlige navahons kunskaper om det egna landet inskränker sig till ett område med en radie på inte mer än femtio engelska mil [80 km].” Detta är anteckningar som återfinns i mastodontverket The North American Indian (1907–30). Det består av tjugo volymer etnografiska beskrivningar illustrerade med över tvåtusen fotogravyrer av högsta kvalitet. Författare och fotograf: Edward Sheriff Curtis (1868–1952).

Hans bildtext till fotot här intill lyder: ”Detta är en underbart naturskön plats i nordöstra Arizona, i hjärtat av navahoernas land – faktiskt ett av deras starkaste fästen. Cañon de Chelly uppvisar spår som tyder på att ett ansenligt antal människor tidigare bebott platsen.” (Curtis syftar här troligen på lämningar efter anasazikulturen.)

På fotot rider sju indianer genom ett dramatiskt landskap som är deras. Eller var. När fotografiet tas är det ett reservat. Navaho och de andra nordamerikanska indianfolken har vid denna tid sedan århundraden pressats hårt av de europeiska nybyggare som etablerat sig som USA:s vita överhöghet. De indianer som inte helt utplånats har berövats sin frihet, sina marker, sina resurser, sitt oberoende. Tvångsförflyttning, slavarbete, krig, svält och sjukdomar har radikalt decimerat ursprungsbefolkningen. Någon har uppskattat befolkningssiffran till sju till tio miljoner vid tiden för Columbus ankomst. År 1900 hade den sjunkit till omkring en kvarts miljon.

Så när Edward S Curtis bestämde sig för att i ord och bild katalogisera de viktigaste indianfolken väster om floderna Mississippi och Missouri var det en omöjlig uppgift. Curtis ambition var att registrera ”alla aspekter av indianernas liv och miljöer. Unga och gamla, deras vanor, arbete, ceremonier, lekar, och vardagsliv.” En indiantolk lär ha sagt till honom att ”du försöker fånga det som inte existerar”. Så var det. Han var för sent ute, de traditionella levnadssätten var redan övergivna. Curtis visste givetvis detta men drevs av en romantisk tanke: han skulle dokumentera en ”utdöende ras”. Den var inte utdöende, bara stadd i oåterkallelig förändring. I dagens USA finns över 200 000 navahoindianer, deras reservat är Nordamerikas största.

Vissa menar att Curtis livsverk, The North American Indian, är det mest omfattande antropologiska projektet någonsin. Det är i alla fall ett av de märkligaste. Själv var han ingen forskare, men i arbetet med att intervjua medlemmar av de åttio indianstammar han beskrev tog han hjälp av fackmän. Tyvärr solkas helhetsintrycket rejält. Många av Curtis fantastiskt vackra bilder är på ett eller annat vis iscensatta. Indianer fick betalt för att posera, dansa eller rida i pittoreska miljöer iförda traditionella dräkter – ibland inte ens sina egna, och alla spår av moderniteter togs bort – före eller efter fotograferingen.

Publicerad i Populär Historia 3/2004

Kanske är du intresserad av...

Läs också