Berlin, 1938

Ett pris på ettusen riksmark, en toppfart på 100 km/h, en bränsleförbrukning understigande 0,7 liter/mil, luftkylning, och plats för två vuxna samt tre ba

21 oktober 2003 av Jacob Wiberg

Ett pris på ettusen riksmark, en toppfart på 100 km/h, en bränsleförbrukning understigande 0,7 liter/mil, luftkylning, och plats för två vuxna samt tre barn. Adolf Hitlers specifikationer för hur en ny ”folkbil” skulle se ut antyder ett ansenligt bilintresse trots att han själv inte körde. Det finns rentav bevarade ritningar av Hitlers egen hand som visar hur han tyckte att bilens design kunde förbättras; till exempel sänkning av motorhuvens linje och ändring av strålkastarnas placering.

Redan 1931, från sin Porsche Büro i Stuttgart, hade den (liksom Hitler) österrikefödde bilkonstruktören Ferdinand Porsche (1875–1951) gjort de första utkasten till en liten familjebil av det slag Hitler sökte. En prototyp av skapelsen, kallad Kleinwagen, skruvades samman av Zündapp-fabriken, men på grund av en ökad efterfrågan på motorcyklar, vilket var firmans egentliga bransch, avstannade utvecklingen. Istället tog ett annat företag, NSU, över arbetet med folkbilen, vilket resulterade i Kleinauto typ 32. Bilen försågs med en luftkyld fyrcylindrig boxermotor som hade sitt ursprung i en flygplansmotor konstruerad av Porsche redan 1912. Karosseriet fick sin nyskapande form av porsche-medarbetaren Erwin Komenda – mycket av det karakteristiska ”bubblan-utseendet” fanns redan nu.

År 1934, året efter makttillträdet, fick Hitler upp ögonen för projektet och beställde två prototyper, ”typ 60”, med nämnda tekniska krav. Omfattande tester av bilen gjordes och monteringen togs över av Daimler-Benz. Projektet fick statlig finansiering från och med 1937 och en hel stad vigd åt bilproduktionen anlades av nazisterna: Kraft durch Freude-Stadt (”Kraft genom Glädjestaden”). Fabriken där KdF-Wagen skulle tillverkas öppnade strax före krigsutbrottet 1939. Man hann bara med knappt 200 bilar innan verksamheten fick ställas om för krigsindustri. De första bilarna gick till nazistledare, inte till barnfamiljer som tänkt ...

På fotografiet här intill visar Ferdinand Porsche (till vänster) en folkvagnsprototyp för Hitler med stab i Berlin 1938. Bilden togs av Hitlers ”hovfotograf” Heinrich Hoffmann (1885–1957). Han tog över två miljoner foton av sin chef och dömdes 1945 till tio års fängelse för att ha profiterat på nazismen. Porsche fick två år för nazi-samröre.

Efter kriget döptes KdF-Stadt om till Wolfsburg och civil produktion kom igång 1948. Volkswagen blev en bäst-säljare och den ursprungliga modellen blev världens mest producerade bil. Men i somras tog sagan slut när den sista serietillverkade ”bubblan” rullade av bandet i en bilfabrik i Mexiko. En ny ”retro-bubbla” finns på marknaden, men den är ingen folkbil av prislappen att döma.

Publicerad i Populär Historia 7/2003

Kanske är du intresserad av...

Läs också