Poitiers – omstridd symbol

Vid Poitiers i västra Frankrike utkämpades år 732 ett slag som brukar räknas till de viktigare i europeisk historia. Karl Martell, frankernas härskare, slog tillbaka en muslimsk här som hotade att lägga hela Frankrike under sig.

9 juni 2006 av Björn Jerkert

1999 lät den lilla kommunen Vouneuil sur Vienne utanför Poitiers uppföra ett monument över slaget. Franska myndigheter har annars medvetet legat lågt med att utnyttja händelsen. Det har funnits en stor oro för att landets nära fem miljoner muslimska invandrare skulle ta illa upp. Alla franska städer har sina arabiska kvarter, där invånarna på senare år känt av en ökad invandrarfientlighet.

Höstens och vinterns upplopp i Paris förstäder har inte gjort saken bättre. Extremhögern, som har vind i seglen, började för några år sedan samlas till årliga manifestationer utanför Poitiers.

– Problemet med invandrarfientlighet är mycket närvarande, konstaterar Yves Texier, som var borgmästare i Vouneuil sur Vienne när monumentet byggdes. Ledaren för den muslimska församlingen i grannstaden Chatellerault var dock positiv och ville bidra med pengar.

Tidpunkten för uppförandet av minnesmärket var dock inte den bästa. Monumentet började snabbt användas som en symbol av den växande extremhögern. Bruno Mégret, före detta kompanjon till Nationella frontens Jean-Marie Le Pen, har hållit nationella manifestationer för det egna partiet MNR där, med deltagande av sympatisörer från hela landet.

 Även om kommunen starkt ogillat evenemangen har man inte lyckats stoppa dem.

– Vi har försökt med alla lagliga medel, säger Yves Texier. Men monumentet står på en offentlig plats där vem som helst har rätt att hålla möten.

Mégret har i samband med årsdagen av slaget varnat för invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Krig och konflikter skapas där islamisterna försöker utvidga sitt välde, menar han.

Frankrikes nyligen avgångne premiärminister Jean-Pierre Raffarin var som president för regionen med om att fatta beslut om monumentet. Det har finansierats av regionen, departementet, Vouneuil och dess grannkommuner – men också av EU.

Ambitionen var att mana till eftertanke och förståelse, inte att glorifiera segrarna. Karl Martell, slagets vinnare, var för övrigt farfar till Karl den store, som år 800 blev kejsare över en stor del av Europa. Hans rike har setts som föregångare till dagens EU.

Invasionsvågen söderifrån hotade på 700-talet att lägga halva Europa under muslimskt välde men sammandrabbningen på fälten utanför Poitiers blev en vändpunkt i den arabiska expansionen. 732 är ett av de viktigaste årtalen i Europas historia.

Historikern Dick Harrison har i boken Tänk om… skrivit om vad som hade kunnat hända om Karl Martell hade besegrats av Abd ar-Rahman vid Moussaisfälten 732. Före slaget hade visigoterna i nuvarande Spanien och dess ledare Roderik överraskande besegrats av muslimska krigare. Dessa hade redan lagt under sig större delen av länderna kring Medelhavet och fick nu blodad tand att fortsätta med Pyreneiska halvön och södra Frankrike.

Med en annan utgång av slaget vid Poitiers hade Västeuropas historia troligen tagit en helt annan riktning, resonerar Harrison. Han tror inte att Karl den stores kejsardöme hade kunnat utropas, han tror att Paris kapitulerat och att stora delar av Västeuropa hade plundrats. Missionärer hade sökt sig norrut för att få svenskar och andra att lovprisa Muhammed i stället för Kristus.

”Om inte Abd ar-Rahman lidit nederlag mot Karl Martell hade kanske även vi nordbor varit muslimer…”, skriver Harrison.

En av de främsta kännarna av slaget är den franska historikern Elisabeth Carpentier vid universitetet i Poitiers. I boken Les Batailles de Poitiers konstaterar hon att både händelsen och Karl Martell under århundradenas lopp har blivit mytiska och att slaget 732 blivit en symbol för konfrontationen mellan kristendom och islam. Denna har just nu fått en brinnande aktualitet, skriver hon.

För franska barn är Karl Martell en hjälte, ungefär som Jeanne d’Arc. Många skolelever besöker också monumentet, som är utformat som en tecknad serie varvad med kända citat om fred och försoning. Texten innehåller också påminnelser om den högt utvecklade arabiska kulturen vid medeltidens början, Abd ar-Rahman beskrivs som en hjälte och de flesta texter är även skrivna på arabiska.

Yves Texier, som också är rektor och fransklärare, är stolt över monumentet.

– Vi räknade inte med att det skulle utnyttjas för nationell valpropaganda. Det enda vi var rädda för var att det skulle utsättas för förstörelse, säger han.

Björn Jerkert

Publicerad i Populär Historia 3/2006

Kanske är du intresserad av...

Läs också