Djingis Khan tar över igen
På senare tid har dock Djingis Khan, som så många andra mytomspunna historiska gestalter, omvärderats av forskningen. Nyligen utkom två böcker på svenska som båda nyanserar bilden av mannen som på tjugofem år lyckades underkuva mer land och fler människor än romarna erövrade på fyrahundra.
Historikern John Man har rest i khanens fot-spår och sägs vara den förste som utforskat den dal där han dog. I boken Djingis Khan (Fahrenheit) skildrar han spänningarna mellan mongoler och kineser, som bägge gör anspråk på arvet efter Djingis. Jack Weatherford, amerikansk kulturgeograf, tar sin utgångspunkt i mongolisk nationalism. I Djingis khan och modernitetens uppkomst (Prisma) berättar han hur hans forskningsarbete tog fart när han insåg mongolernas glädje över friheten från Sovjetunionen, och hur de använde Djingis Khan som en symbol för sin självständighet.
Khanens skäggprydda ansikte har kommit att bli en logotyp för den fria marknadsekonomin i Mongoliet, där allt från gator och diskotek till vodka, choklad och bebisar döps efter honom.
Under sovjeteran var det förbjudet att ens nämna hans namn, liksom att besöka hans hemtrakter i de inre delarna av landet. Forskningen kring hans person och krigiska gärning fick bedrivas i lönndom – nu har den blommat ut för fullt.
Om man lägger en karta över mongolernas välde över en modern världskarta ser man att deras rike i dag skulle bestå av trettio länder och tre miljarder människor. Mongolerna trängde långt in i Europa men vände österut igen då vinsten tycktes för liten jämfört med de blomstrande kinesiska länderna. På sikt fick dock européerna njuta många fördelar av kontakterna med asiaterna. Jack Weatherford menar att nästan varje aspekt av tillvaron i Europa förändrades genom mongolernas inflytande. Förbättrade förbindelser mellan mongolkhanerna och Europas kungar och påvar gav ett enormt uppsving i allt från handel och teknik till litteratur och kläder.
Ja, trots sina blodbesudlade händer ledde Djingis Khan och mongolerna in världen i den moderna tiden, menar Jack Weatherford. Religionsfrihet, frihandel, diplomatiska kontakter, tortyrförbud och nya stridstekniker var innovationer som förminskats av senare tiders europeiska rädsla för ”barbariet från öst”.
Publicerad i Populär Historia 11/2005
