Hällristningen från Aspeberget i Bohuslän skulle kunna föreställa en tidsmätande figur. 

Varje trakt hade sin egen tideräkning

Vet man någonting om den nordiska tidsuppfattningen och tideräkningen före kristendomen? Följde man en kalender?

1 december 2017 av Olle Larsson

Svar Människan är den enda primat som kan uppfatta tid som tre dimensioner – dåtid, nutid och framtid. Detta innebär att det i alla av oss kända samhällen har funnits en tidsmedvetenhet. 

Det förflutna har använts för att förklara det närvarande och erfarenheterna från nuet har spelat en viktig roll för människors föreställningar om framtiden.

Tiden ett kretslopp

I det förkristna Norden betraktades tiden som ett kretslopp. Det var det ständigt återkommande, upprepningen snarare än förändringen, som satte sin prägel på livet. Årstiderna växlade, dag följdes av natt och arbete av vila.

Tid var nära kopplat till sysslor. Det fanns således en tid kopplad till kulten, en till arbetsåret, en till andra sysslor och så vidare. Tiden sågs som gemensam för alla de människor som någonsin levat, för de generationer som nu fanns på jorden liksom för dem som vandrat vidare. 

Värld heter på fornisländska veröld och ordet består av två delar. Ver betyder människa och öld tid eller ålder. Världen betraktades således som all levd tid sammantagen.

Generationerna viktiga

Varje gård, by eller trakt hade sin egen tidsräkning. Det var viktigt att hålla ordning på den egna släkten och lägga på minnet vilken generation de olika medlemmarna tillhörde. Händelser daterades genom att kopplas samman med en viss generation. 

Det förekom även att händelser relaterades till dramatiska händelser i det förflutna enligt principen ”det hände samma år som den stora eken brann”.

Precis som tidsräkningen så utgick även tidsangivelserna från lokala förutsättningar. Tidens gång uttrycktes på olika sätt på olika platser. Varje gård hade lokala hållpunkter som användes för att ange tiden på dagen efter hur solen flyttade sig. 

FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV – VARJE VECKA!

Om det fanns ett iögonfallande träd, en klippformation eller andra landmärken i gårdens närhet kunde man exempelvis stämma möte då solen stod vid klippans topp. 

Man kunde även sticka ner en käpp i marken och bestämma att något skulle ske då dess skugga stod på ett visst sätt. På detta vis kunde man mäta och ange tid utan att vara bunden av särskilda landmärken.

Sysslan bestämde tiden

Ett annat sätt att ange tid var att koppla den till en viss syssla. Tiden infann sig när det var dags att utföra något. Skördetid var helt enkelt då det var dags att skörda.

I dag vet vi inte med säkerhet i vilken utsträckning kalendrar användes för att mäta tid. Det pågår en diskussion rörande huruvida de gravar som markerats med imponerande stensättningar även fungerat som kalendrar. En del menar att så
är fallet medan andra ställer sig tvivlande till detta.

Kanske är du intresserad av...

Läs också