Vikingahjälmen i Gjermundby i norska Ringerike hittades 1943.

© NTNU Vitenskapsmuseet

Ont om vikingatida hjälmfynd

Att vikingarnas hjälmar inte hade horn, det vet vi. Men hur såg de ut?

15 december 2017 av Kristina Ekero Eriksson

Fråga Att vikingarna inte hade hjälmar med stora horn är ju allmänt känt. Men finns det egentligen några gravfynd från vikingatiden där man påträffat hjälmar av metall? De fynd som finns är väl från vendel­tiden vilket ju är en tidigare epok. I många tv-­dokumentärer bär vikingarna nästan alltid metallhjälmar av en typ som verkar komma från vendeltiden. 

Svar Det stämmer att vikingar ofta får bära vendeltida (cirka 550–800 e Kr) hjälmar i dokumentärer. Kanske inte minst för att de är så praktfulla – de var ju ibland utformade med både hjälmkammar och kindskydd. På vissa av dem finns dessutom bildplåtar med suggestiva motiv. Hjälmarna har hittats bland annat i båtgravar från Valsgärde och Vendel i Uppland, men var alltså antikviteter redan under vikingatiden.

En bevarad vikingahjälm

Den enda vikingatida hjälm som är någorlunda bevarad, är ett exemplar som hittades 1943 i en brandgrav på gården Gjermundby i norska Ringerike, tillsammans med en mängd vapen. Man fann ungefär hälften av hjälmen och genom en rekonstruktion kan man se att den varit rundkullig med ett ansiktsskydd (se bild). Den dateras till cirka 950–975 e Kr.

De andra vikingatida hjälmfynden är mer fragmentariska. Från danska Gevninge kommer ett metallskydd för ögat, som uppvisar vissa likheter med de ögonskydd som pryder de praktfulla vendeltida hjälmarna.

Bronsfigur med typisk konisk hjälm med nässkydd. Den hittades i Rällinge i Sörmland och föreställer troligen fruktbarhetsguden Frej.

Ögon- och nässkydd

Från ett så kallat depåfynd från danska Tjele kommer ett ögon- och nässkydd tillsammans med en rad verktyg som har att göra med järnsmide. Kanske var det tänkt att metallen i den gamla hjälmen skulle återanvändas?

Ett annat skydd för ögonbryn och näsa är känt från gotländska Lokrume. Det är gjort av järn och belagt med silverbleck, där man kan se en vacker flätverksornamentik. Vid själva ”näsroten” på skyddet syns också tre parallella band av koppar. Fragmentet är ett så kallat lösfynd, vilket innebär att man inte känner till i vilket sammanhang det hamnat i jorden.

Det är således tunnsått med hjälmfynd från vikingatiden, trots att man ofta hittar spjutspetsar, svärd, yxor och sköldbeslag av metall i gravar. Vad det beror på vet inte forskarna. 

Möjligtvis gick hjälmarna i arv eller så avstod man av någon anledning från att lägga ned dem i gravarna. Det har också spekulerats i om hjälmarna kan ha varit gjorda av tjockt läder, och att dessa förmultnat.

Koniska med nässkydd

Ett annat sätt att få en uppfattning om de vikingatida hjälmarna är att titta på samtida avbildningar. På sådana är hjälmarna ofta koniska med nässkydd. Så ser Sigurd Fafnesbanes hjälm på Ramsundsbergets hällristning ut; man kan också identifiera dem på gotländska bildstenar (bland annat en från Lillbjärs i Stenkyrka socken) och i broderad form på
Bayeuxtapeten.

Små figurer från vikingatiden kan också bära hjälm, som till exempel den lilla gudabilden från Rällinge i Sörmland, som tros föreställa fruktbarhetsguden Frej. I Sigtuna har ett snidat manshuvud av älghorn påträffats, där huvudet pryds av en konisk hjälm med nässkydd.

Det finns således ingen anledning att fuska med vendeltida hjälmar när man ska måla upp en bild av krigiska nordbor under vikingatiden!

Publicerad i Populär Historia 12/2015

Kanske är du intresserad av...

Läs också