Den brittiske forskaren Julian Huxley (1887–1975) och en foliehatt.

© Dutch National Archives/Istock

Evolutionsbiolog var foliehattens fader

Hur uppstod egentligen begreppet foliehatt? Vi bad ett par historiker reda ut saken.

6 mars 2017 av Ingrid Wållgren & Björn Lundberg

Fråga: 

Vad menas med att någon är en "foliehatt", som man ibland hör eller läser?

Svar: 

Begreppet foliehatt syftar på en huvudbonad av aluminiumfolie som påstås skydda mot antingen farlig strålning eller tankeläsning utförd av utomjordingar eller hemliga organisationer. I överförd bemärkelse har ordet kommit att användas om personer som sprider pseudovetenskap och konspirationsteorier.

Det första kända omnämnandet av en foliehatt tillskrivs den brittiske evolutionsbiologen Julian Huxley (1887–1975), som introducerade huvudbonaden i en science fiction-novell med titeln The Tissue-Culture King, först publicerad i The Yale Review 1926 och sedan i kulttidningen Amazing Stories året därpå.

Kontroll via telepati

I berättelsen blir den brittiske huvudpersonen tillfångatagen i Afrikas djungler och träffar där en annan fånge, landsmannen Mr Hascombe, som berättar att han blivit en slags andlig ledare till den kung Mgobe som håller dem fångna.

Hascombe visar sig vara en galen vetenskapsman som skapat bisarra nya varelser genom experiment på djur och människor. Undersåtarna i riket kontrolleras med hjälp av telepati. Så småningom försöker huvudpersonen och Hascombe fly.

Det är i detta skede av berättelsen som foliehattarna introduceras. »Vi hade upptäckt«, säger berättaren, »att metall skyddade mot den telepatiska effekten«. För att kunna fly tillverkar de två männen därför hattar av metallfolie.

Etablerad forskare bakom påhittet

Julian Huxley var en erkänd forskare, främst uppmärksammad som evolutionsbiolog. Han var dessutom bror till författaren Aldous Huxley, vars roman Du sköna nya värld från 1932 blev en av seklets mest uppmärksammade framtidsskildringar. En annan nära vän till Julian Huxley var science fiction-författaren H G Wells. 

Att även Julian Huxley prövade genren var därför inte speciellt märkligt. Intresset för telepati, som i novellen föranleder behovet av foliehattar, var också stort vid denna tid.

Länge trodde man på tankeöverföring

I dag ses tankeöverföring i bästa fall som pseudovetenskap, men långt in på 1940-talet kunde framstående vetenskapsmän fortfarande tala om möjligheten att telepati existerade utan att riskera sin heder eller karriär.

Julian Huxleys bevarade brev visar att han särskilt under 1920-talet intresserade sig för forskning inom området och även hade planer på att utföra egna experiment.

Forskning på osynlig strålning

Vid denna tid hade det också visat sig att osynlig strålning kunde påverka människors hälsa. När röntgenstrålningen upptäcktes i slutet av 1800-talet hävdade flera forskare att den var ofarlig, men snart blev det uppenbart att strålningen påverkade organisk massa och kunde orsaka svåra skador.

En annan av Huxleys nära vänner, Hermann Joseph Müller, experimenterade vid denna tid med röntgenstrålning på flugor för att framkalla mutationer, en upptäckt han senare belönades med Nobelpriset för. Men det var också känt att metall kunde skydda mot strålning.

Att Huxley introducerade huvudbonader av metallfolie i sin novell vittnar med andra ord om tidens intresse för telepati i kombination med en insikt om att även osynliga vågor kunde påverka människors hälsa. 

Foliehattar har sedan dess fortsatt att dyka upp i filmer och böcker, och enligt uppgift även burits av konspirationsteoretiker – även om det inte kartlagts hur utbrett detta bruk verkligen varit. 

Ingrid Wållgren & Björn Lundberg är doktorander i idéhistoria respektive historia vid Lunds universitet

Kanske är du intresserad av...

Läs också