Vårfrudagen

Den 25 mars kallas för våffeldagen – då gräddar vi frasiga bakverk som vi äter med grädde och sylt. Våfflor är kända i Sverige sedan 1600-talet

18 mars 2011 av Tora Wall

Den 25 mars kallas för våffeldagen – då gräddar vi frasiga bakverk som vi äter med grädde och sylt. Våfflor är kända i Sverige sedan 1600-talet, men sedvänjan att äta sådana just den 25 mars, på Marie bebådelsedag, bygger faktiskt på ett missförstånd. I kyrkoåret firas denna dag (i Svenska kyrkan flyttad till närmaste söndag) till minne av att jungfru Maria fick veta att hon skulle föda en son, Jesus.

I folkmun kallades dagen ofta vårfrudagen. På vissa ställen skedde en språklig sammanblandning och man började istället säga »våffeldagen». På så vis uppstod traditionen att äta våfflor den 25 mars.

I folktron fanns även andra föreställningar knutna till vårfrudagen. Den rena, obefläckade avlelsen ledde till uppfattningen att det var bra att tvätta och vädra kläder denna dag – vattnet ansågs exempelvis innehålla lut som gjorde att tvätten lätt blev ren. Men man trodde också att unga, ogifta kvinnor löpte risk att bli med barn om de gick i kyrkan och lyssnade på predikan om Marie bebådelse.

Många traditioner kring vårfrudagen kom att knytas till den 24 mars, i stora delar av södra och mellersta Sverige kallad för tranafton. Då sade man att tranan återvände efter sin vinterflytt söderut (i Skåne var dock återkomsten fastslagen till den tredje torsdagen i mars). Tranans ankomst var ett tecken på att våren kommit. »Tranan bär ljus i säng», sades det. Det betydde att det nu var ljust ute så länge att man inte längre behövde tända ljus inne om kvällarna. På tranafton skulle man se till att lägga sig medan det ännu var dagsljus ute, den som kom i säng sist kunde utsättas för spratt och öknamn.

Tranafton var också ett tillfälle för lekar och upptåg bland de yngre. En tradition, som kan ha bakgrund i medeltida botritualer, var att springa barfota utomhus för första gången för året (till exempel tre varv runt huset). Det sades bland annat skydda mot förkylning och andra sjukdomar, ge god skörd och slitstarka fötter. I Värmland och Dalsland och områden som låg nära dessa landskap klädde man ut sig till trana med ut- och invända fällar samt käppar som näbbar. Sedan »sprang man trana» runt om i gårdarna; härmade fåglarna och busade.

I Västsverige kastade barnen in tranbrev till grannarna, med lustig text och bild på en trana. Barnen öppnade också spjället på kvällen och satte skor eller strumpor framför spisen – tranan väntades komma och lägga presenter i dem.

Kanske är du intresserad av...

Läs också