Nakenchock på Nationalmuseum

När Julius Kronbergs ”Jaktnymf och fauner” först ställdes ut på Nationalmuseum 1876 köade besökarna långt ut på gatan. I pressen rasade debatten.

18 februari 2011 av Carolina Söderholm

När Julius Kronbergs ”Jaktnymf och fauner” först ställdes ut på Nationalmuseum 1876 köade besökarna långt ut på gatan. I pressen rasade debatten. Sällan hade den nakna kvinnan målats med sådan skamlös erotik. En moralisk skandal, ansåg den borgerliga offentligheten. August Strindberg, i rollen som konstkritiker, höjde däremot verket till skyarna. Sedan regeringen ingripit i ärendet köptes målningen in av museet.

I vår lyser jaktnymfen med överdådig sinnlighet på ”Lust & Last”, Nationalmuseums stora utställning om erotisk konst som öppnar 24 mars.

Turerna kring Julius Kronbergs avklädda skönhet är intressanta av flera skäl. Det sena 1800-talet var en bryt­ningstid, både inom konsten och i samhället. Bland de övre skikten frodades dubbelmoralen. Medan sexualiteten ansågs vara en strikt äktenskaplig affär, fylldes storstäderna med bordeller och prostituerade. Inom konstvärlden hyllades ännu historiens, religionens och mytologins storslagna motiv. Men under disk såldes ekivoka grafiska tryck och fotografier, medan privata samlare beställde kittlande nakenstudier, gärna med tidens favoriserade orientaliska haremsmotiv.

Tjusningen i att framställa erotisk konst i det fördolda var nu ingen nyhet. Två av det sena svenska 1700-talets konstnärer, Johan Tobias Sergel och Carl August Ehrensvärd, tecknade med förkärlek pornografiska karikatyrer. Det mest vågade uppdraget utförde den franske realisten Gustave Courbet 1866. Hans närgångna målning av ett kvinnosköte, ”Livets ursprung”, visades av beställaren endast för speciellt inbjudna gäster. Först 2007 ställdes den ut offentligt, och hänger numera på Musée d’Orsay i Paris.

Courbet hörde till de konstnärer som skildrade den nakna kvinnokroppen på ett nytt sätt, på en gång mer intimt och rättframt. Visst hade renässansens, barockens och rokokons mästare målat eggande kärleksgudinnor och romantiska möten. Men den erotiska laddningen ingick där i ett vedertaget sammanhang, som byggde på en klassisk bildningsgrund. Antingen anspelade den på den romerska eller grekiska mytologin, eller bibliska berättelser. Dygd och synd gick hand i hand, där betraktarens förmodade njutning kombinerades med moraliska pekpinnar. Ett populärt motiv var ”Susanna i badet”, sprunget ur den bibliska apokryfiska berättelsen om de två gubbarna som efter att avsiktligt ha avslöjat den sköna, rättfärdiga Susanna i badet kom med ett skamligt förslag.

Courbet däremot målade sensuella kvinnor i vardagliga situationer. Den omsorgsfulla realismen bidrog till att göra deras nakenhet extra påträngande. Detsamma gällde för Kronbergs jaktnymf, som i hög grad framstår som en kvinna av kött och blod.

Trots den indignerade uppmärksamhet som verket väckte flyttades gränserna framåt. När Anders Zorn på 1880-talet började måla sina badande bondflickor på Dalarö blev de snabbt efterfrågade. Placerade ute i landskapet tillhörde de en mer accepterad genre. Kvinnan i sin nakenhet – eller Evadräkt – har genom historien fått symbolisera allt från oskuld, den rena sanningen, Moder Jord och naturens skönhet till gudomlig inspiration. Allt detta kom sekelskiftets frambrytande modernism att lämna bakom sig.

Pablo Picasso bröt mot alla konventioner när han 1907 i ”Les demoiselles d’Avignon” djärvt målade en grupp prostituerade, och samtidigt lanserade den banbrytande kubismen. Bordellflickornas förvrängda ansikten och kroppar bar spår av hans intresse för afrikansk konst och utstrålade en snarast aggressiv erotik. Senare skulle han med lekfull lusta i en svit teckningar skildra passionerade famntag mellan konstnären (Picassos alter ego) och hans modell.

De franska surrealisterna formade från 1920-talet och framåt en konstriktning där det undermedvetna och sexualdriften i psykoanalytikern Sigmund Freuds anda spelade en central och frigörande roll. Resultatet blev erotiska collage, objekt och fotografier av konstnärer som Man Ray och Meret Oppenheim. Bland dem fanns också Hans Bellmers oroande dockor, inspirerade av förebilden Marquis de Sade. Under århundradets första decennier började även homoerotiska motiv försiktigt synas, ofta förklädda som atletiskt friluftsmåleri.

Med 1960-talets framvällande populärkultur och konsumtionssamhälle förändras konsten. Till de moderna klassikerna hör popkonstnären Allen Jones provokativa möbler, bestående

av lättklädda pinuppor. Knappt trettio år senare gör den amerikanske konstnären Jeff Koons lysande karriär med fotografier av sig själv och hustrun Cicciolina, ungersk-italiensk politiker och porrstjärna, i positioner som inte lämnar mycket åt fantasin.

Få konstnärer målar i dag frestande haremsdamer och jaktnymfer, om än av andra skäl än under det viktorianska 1800-talet. Men även om uttryck och medel skiftar visar 1900-talets historia att Eros som konstnärlig drivkraft består.

Att läsa »Lust & last i konsten – en betraktar­historia» (ur Nationalmusei katalog, 2011) av Solfrid Söderlind, Seduced – Art and sex from antiquity to now (2007) av Joanne Bernstein m fl (red), Klädd och oklädd (1996)av Ann-Sofie Topelius m fl (red), Body (1997) av Anthony Bond m fl (red).

Att se Utställningen »Lust & Last» visas på Nationalmuseum 24 mars–14 augusti.

Kanske är du intresserad av...

Läs också