Kyrkor töms på klenoder

Under tio års tid har närmare 250 ovärderliga kulturföremål stulits från norrländska kyr-kor och kapell. Bara under hösten 2003 försvann sextio klenode

29 januari 2004 av Anna Larsdotter

Under tio års tid har närmare 250 ovärderliga kulturföremål stulits från norrländska kyr-kor och kapell. Bara under hösten 2003 försvann sextio klenoder från kyrkobyggnader i Ångermanland, Medelpad och Hälsingland. Av ett par kapell återstår bara skalet. Samtliga inventarier, från takkronor till ljusstakar och prästkläder, är borta.

Många av de stulna föremålen tillhör ett unikt och oersättligt kulturarv. Ett medeltida relikskrin från Limoges, en madonnaskulptur från 1200-talet, ljusstakar och ljusplåtar från 1600-talet… Förutom den långa listan på försvunna objekt innebär tillgreppen inte sällan att hela miljöer förstörts, som till exempel i Galtström där bort-brutna skulpturer från predikstol och altare ram-ponerat en av Sveriges mest välbevarade sakrala 1600-talsmiljöer. Sveriges kyrkor innehåller en enastående rikedom av kulturhistoriska föremål, inte minst medeltida. Många anser att värdet på dessa i dag är så stort att det vore naivt att tro att de kan stå oskyddade i kyrkorna. Mattias Bäckström, antikvarie vid Länsmuseet Västernorrland, som gått igenom polisregister och pressklipp och varit i kontakt med både museer och stift, menar att kyrkoinbrotten i dag måste betraktas som en miljonindustri.

– Ytterst få av de stulna föremålen dyker upp igen, konstaterar han. Genom ren slump upp-täcktes en silverkanna från 1600-talet när den skulle säljas på Sotheby’s i London, och en tak-krona dök upp på en auktion i Köpenhamn.

På Historiska museet, som nyligen sjösatte webbsatsningen ”Medeltidens bildvärld” med 19 000 foton på kyrkliga föremål, anser man däremot att det viktigaste skyddet för de sakrala föremålen är att de är tillgängliga, kända och upp-skattade av allmänheten. Ett kulturarv som inte värderas av medborgarna är dömt att gå under. Så avvisar också museet kritik som gått ut på att ”Medeltidens bildvärld” utgör en ”tjuvkatalog” som kriminella ligor planerar sina tillgrepp efter.

Lars Amréus, stabschef på Historiska museet, efterlyser istället en central samordning mellan Svenska kyrkan, kulturarvssektorn och polisen. Ett nationellt register skulle kunna användas för att följa upp misstänkta föremål.

Möten mellan Svenska kyrkan, Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Historiska museet i frågan har dock inte lett någon vart. Från Kyrkans för-säkring AB menar man att situationen inte är så alarmerande som Bäckströms genomgång ger sken av och att bolagets råd om låsning av kyr-korna under lunchtid och kassavalvsförvaring är tillräckliga. RAÄ, som enligt regeringens direktiv ska verka för ett ”försvarat och bevarat kulturarv”, tycker det är svårt att göra något över huvud taget.

– Det är ju ingen prioriterad fråga för polisen. Och vi på Riksantikvarieämbetet kan knappast stå vid gränserna och stoppa dem som försöker föra ut stulna föremål, säger Anita Bergenstråhle Lind på RAÄ:s kulturmiljöavdelning.

Anna Larsdotter

Få 6 nr av Populär Historia för 379 kr!
Få 6 nr av Populär Historia för 379 kr!

Kanske är du intresserad av...

Läs också