Kurt Haijby pressade hovet på pengar efter en påstådd sexuell relation med kung Gustaf V.

Kurt Haijby – scoutpojken som orsakade skandal

Kurt Haijby lyckades under en tioårsperiod få hovet att betala hundratusentals kronor för att han skulle hålla tyst om sina påstådda sexuella relationer med Gustaf V. När kungen var död inleddes en rättsprocess mot Haijby och en av de största skandalerna i Sverige briserade.

10 juli 2017 av Daniel Rydén

En sen aprildag år 1936 skrev en kvinna till Stockholms rådhusrätt och begärde skilsmässa från sin man. Hon hette Anna Haijby och hävdade att maken varit otrogen. Med kungen.

Fru Haijbys inlaga blev upptakten till en utpressningshärva utan motstycke i Sverige.

Rådmannen Gunnar Junker ilade omedelbart till hovförvaltningen med skrivelsen, och på lördagsmorgonen den 2 maj samlades en skakad krets hovfunktionärer till krismöte på Kungliga slottet: riksmarskalken Oscar von Sydow, förste hovmarskalken Reinhold Rudbeck, överintendenten Oscar Swensson och hovauditören Carl Anders Ljungholm.

Till mötet kallades också advokaten Conrad Quensel, som mot strängt tystnadslöfte ombads sköta kontakterna med makarna Haijby.

Lördagsmötet avsatte två resultat: Anna Haijby lämnade in en ny omgång skilsmässopapper till Stockholms tingsrätt. I dem stod inte ett ord om vem mannen haft ihop det med. Strax därpå fick makarna Haijby ur hovförvaltningens kassa femtontusen kronor, diskret levererade av Conrad Quensel.

Därmed hoppades hovet att saken skulle vara över. Men den hade nätt och jämnt börjat. Utpressningsaffären Haijby skulle pågå i mer än tio år, bli en mardröm för kung Gustaf V:s omgivning och sluta med en praktfull skandal.

Till slottet med scoutgrupp

Huvudpersonen Kurt Haijby hade skaffat sig rykte som en riktig skojare. Han var född 1897 och så långt från typen för en kunglig favorit man rimligen kan komma. Bara under 1920-talet dömdes Haijby fyra gånger för stöld och en gång för dråp (han sköt ihjäl en polis i Göteborg). Men detta är vad han påstod om sina kungliga kontakter:

En dag år 1909 kom en grupp scouter till Stockholms slott för att uppvakta kung Gustaf V. Gossen Kurt Haijby, tolv år, var en av dem. Majestätet fattade ögonblickligen tycke för pojken och gjorde i ett obevakat ögonblick sexuella närmanden.

Efter slottsbesöket kilade lille Kurt hem. Han berättade inte om händelsen för någon och det skulle dröja decennier innan hans och kungens vägar korsades igen.

Behövde utskänkningstillstånd

Men ett par år in på 1930-talet skulle Kurt Haijby öppna krog i Stockholm. Han vägrades upprepade gånger utskänkningstillstånd på grund av sitt tvivelaktiga rykte och beslöt slutligen att ”gå till kungs” med sitt ärende, det vill säga söka upp Gustaf V personligen.

Trots åren som gått kände majestätet igen den före detta scouten, hävdar Haijby. Monarken bjöd honom att återkomma till slottet redan samma kväll och de två inledde ett sexuellt förhållande som skulle vara i tre år – tills fru Haijby fick nys om saken och begärde skilsmässa.

Betalade 250.000 kronor till Haijby

En tid efter den första utbetalningen återkom Kurt Haijby till hovförvaltningen med krav på mer pengar. Det fick han.

Mellan 1936 och 1947 betalade hovet sammanlagt 250 000 kronor till Kurt Haijby för att han skulle hålla tyst med sin historia. Riksmarskalken Oscar von Sydow och förre överståthållaren Torsten Nothin hanterade affärerna, med advokaten Conrad Quensel som plågad springpojke. 

De gav Haijby pengar för att emigrera (vilket han inte gjorde), de betalade för att han inte skulle skriva en skandalbok (vilket han gjorde). Haijby fick sjutusen kronor för att starta en karamellaffär, tiotusen för att lämna kungen i fred på hans födelsedag, och så vidare.

När det stod klart att Kurt Haijbys författarverksamhet inte gick att stoppa förmådde Torsten Nothin överläkaren Harald Rabe att tvångsinta utpressaren på Beckomberga mentalsjukhus. Tanken bakom denna åtgärd var att skandalboken skulle kunna avfärdas som en sinnessjuk persons fantasier.

Boken låg färdig 1947. Hovet köpte upp hela upplagan innan trycksvärtan ens hunnit torka.

Under Gustaf V:s sista levnadsår höll sig Kurt Haijby lugn, men ett par år efter kungens död återkom han med nya krav. ”Nu ska sanningen fram”, hotade utpressaren Gustaf VI Adolf i ett brev den 22 april 1952.

Omtalad rättsprocess

Den nye statschefen var dock av hårdare virke än vad Haijby hade räknat med, och visade sig totalt okänslig för utpressning. Rättvisa måste skipas, löd hans maxim, även om det måste ske på bekostnad av den gamle kungens rykte.

Processen som följde är en av de mest omtalade i svensk rättshistoria. Den avslutades den 13 mars 1953 med att Kurt Haijby av Svea hovrätt dömdes till sex års straffarbete för ”utpressning under synnerligen försvårande omständigheter”.

Det svenska etablissemanget fick betala ett högt pris för affären med den lille scoutpojken. Under det tidiga 1950-talet stod kungahusets anseende på en absolut bottennivå, och när författaren Vilhelm Moberg gick till storms mot ”rättsrötan” i Sverige (avslöjanden om mörklagda ”affärer” duggade tätt dessa år) var Haijbyaffären ett av de skarpaste tillhyggena.

Sedan han avtjänat sitt straff levde Kurt Haijby tillbakadraget i Stockholmsförorten Nybohov. 1965 tog han sitt liv, 68 år gammal.

Publicerad i Populär Historia 6/2000

Kanske är du intresserad av...

Läs också