Historiskt bokbål krossade högkultur

Om hela den europeiska litteraturen som skrivits före år 1500 skulle förstöras, vore detta en omätlig katastrof. Själva tanken verkar ofattbar. Förestäl

25 maj 2001 av Björn Magnusson

Om hela den europeiska litteraturen som skrivits före år 1500 skulle förstöras, vore detta en omätlig katastrof. Själva tanken verkar ofattbar. Föreställ er en värld utan Iliaden och Odysséen, Dantes Gudomliga komedi och Platons och Aristoteles filosofiska verk. Tänk om alla dessa tankar, skaldestycken och historiska dokument hade förintats på bokbål. Ray Bradbury har framkallat denna ångestvision i sin bok Fahrenheit 491.

En sådan mardröm blev faktiskt verklighet vid mitten av 1500-talet. Något skedde som var värre än kejsar Shi Huang Tis bokbål i Kina på 200-talet f Kr, värre än branden i biblioteket i Alexandria på 600-talet. Epos, poem, filosofiska och historiska verk från en kultursfär med lika stor mångfald som den europeiska tillintetgjordes.

Den litteratur som förstördes var den som skapats av de folk vilka bodde i Mexico och Centralamerika. Här hade en skrift börjat utvecklas redan före Kristi födelse. Det fanns skiftande skriftspråk men samtliga byggde på olika system av hieroglyfer. Texterna och dokumenten präntades på papper gjort av bark. Dessa skrifter förvarades bland annat i templen. Precis som i Europa var det prästerna som förvaltade och vårdade böckerna och den bokliga bildningen.

I hägnet av de europeiska conquistadorernas svärd följde de kristna prästerna. En del av dessa tog indianernas parti och skyddade dem mot alltför brutal exploatering. Bartolomé de las Casas och Don Vasco de Quiroga var några av dessa. De allra flesta såg dock sitt främsta mål i att utplåna hedendomen och vinna själar till katolska kyrkan.

De allra farligaste motståndarna för dessa kristna missionärer var prästerna i templen. Templen bröts ner sten för sten och alla böcker brändes. Den som gömde böcker hängdes eller brändes för kätteri och avgudadyrkan.

Aztekernas, Mixtekernas, Mayas och alla de andra folkens kulturella arv förstördes grundligt och systematiskt och av de mycket rika boksamlingarna i Maya-templen återstår idag endast tre skrifter. Dessa skickades till Europa och kejsar Karl V:s hov som kuriositeter. Nu förvaras de som skatter i biblioteken i Dresden, Paris och Madrid.

Märkligt nog är det genom de kristna prästernas anteckningar och undersökningar som vi har viss kännedom, om än bristfällig, om denna förlorade värld. Liksom dagens hemliga underrättelseorganisationer samlade kyrkan och dess medarbetare information om sina motståndare. Med hjälp av denna kunskap kunde man sedan utarbeta rätt taktik för att vinna över befolkningen på sin sida.

Ibland kan man emellertid undra om inte några av dessa missionärer hyste stor respekt och eget intresse för de berättelser som de fick höra. I rapporterna tilläts stundom även före detta tempelpräster, som övergått till kristendomen, att återge stycken ur de förstörda böckerna.

Andra böcker skrevs ner i lönndom och gömdes. Några av dessa plitades med europeiska bokstäver av skrivare som behärskade både vårt alfabet och hieroglyfskrift. Ett exempel på en sådan skrift är Popol Vuh som är en av kärnberättelserna i Mayafolkets mytologi. Originalet är försvunnet men en avskrift räddades på 1800-talet av prästen Brasseur de Bourbourg.

Ett fåtal imponerande fragment återstår trots allt av ett fascinerande universum av berättelser. Förutom ovan-nämnda texter finns ett stort antal inskrifter huggna i sten som inte förstörts. Överväxta i tät djungel eller begravda i jord ligger de grå anfrätta stenarna, bärande på viskningar och minnen. Stenar med inhuggna tecken som vi endast anar betydelsen av.

De europeiska erövrarna krossade flera högkulturer i Den nya världen. Ur denna våldtäkt föddes dagens latinamerikanska kultur i våldsamma smärtor.

Det är erövraren som skriver historien. Bland alla storvulna berättelser om conquistadorernas bedrifter når oss dock en stämma från de besegrade. Den är lugn, saklig, modig och rymmer en oerhörd smärta. Den finns i en text som heter Chilam Balam. Texten är skriven av en f d Maya-präst.

I Chilam Balam nedtecknades ett stort antal uppenbarelser, heliga regler och spådomar från Maya-religionen. Dessa nedteckningar gjordes på uppmaning av katolska missionärer. Chilam Balam ger oss en inblick i Maya-folkets religion men här ingår även ett kort parti med en målande beskrivning av européernas ankomst:

"De kom med raseri

med vrede utan orsak

med törst på blod

på skallar på smycken

.De kom in i våra land

utan att vi provocerat

för att erövra

ta för tagandets egen skull

fordra för en frånvarande konung

vår jord vår majs vårt folk.

De kom från öster

dessa främmande herrar

anlände till byn Nacom Balam

grep staden och människorna

och fälten och träden

och de svarta fåglarna.

Då flydde Itzas

lämnade i tusental.

Tretton mått majs

hade de per man

och nio mått

och tre nävar amaranth

och många trollmän.

Från staden följde dem

många av stadens döttrar

slöt sig till den växande skaran.

De ville inte sluta sig till

de förrädiska främlingarna.

De vägrade bocka sig

för en främmande gud.

De ville inte betala tribut

till en främmande herre.

De vakade över sina fåglar

sina stenar sina jaguarer

sina tre magiska emblem

och flydde med spjut

in i den djupa djungeln.

Innan erövrarna kom

fanns ingen synd

ingen sjukdom ingen värk

ingen feber inga smittkoppor.

Främlingarna ställde världen

på dess huvud.

Dagen blev natt.

Det fanns inte längre

lyckliga dagar

sedan de kom till vårt land.

Inga visa beslut

ingen stor uppenbarelse.

De stora mästarna

kom inte igen

ej heller stora präster

bara död och blod

och sorg sorg sorg."

Ett universum var krossat. Efter att ha fullföljt sin kristna plikt nedtecknade biskopen av Yucatan, Diego de Landa, följande observation i Relaciones de las Cosas de Yucatan 1566.

"Vi fann ett stort antal böcker med dessa tecken, men eftersom de inte innehöll annat än vidskepelse och djävulens lögner så brände vi alla. Detta skapade en oerhörd smärta och förtvivlan hos befolkningen."

Björn Magnusson är arkeolog.

phci1922

Kanske är du intresserad av...

Läs också