Fotografiet: Krim, 1855

Om man ska vara noga, vilket man nog ska, var Roger Fenton inte historiens första krigsfotograf, vilket han ofta brukar kallas. Troligen var han nummer fem i o

29 januari 2004 av Jacob Wiberg

Om man ska vara noga, vilket man nog ska, var Roger Fenton inte historiens första krigsfotograf, vilket han ofta brukar kallas. Troligen var han nummer fem i ordningen. Några dagerrotyper togs av en okänd porträttfotograf redan under det mexikanska kriget 1846–48. Som god tvåa kom den brittiske fältskären John MacCosh, verksam i Indien och Burma 1848–52. Därefter följde en dilettantmålare von Szatmari som plåtade ryssarnas krig mot turkarna i Valakiet 1854

– bilderna har dock försvunnit spårlöst. Det samma gäller Richard Nicklin och dennes alster från Krimkrigets tidiga faser (de gick under i en storm). Att just engelsmannen Roger Fenton (1819–69) utmålats som krigsfotopionjär beror på att alla hans 360 bilder, producerade mars till juni 1855, bevarats till eftervärlden.

Krimkriget utspelade sig 1853–56. Striderna stod mellan Ryssland och en koalition bestående av Storbritannien, Frankrike, Sardinien samt Osmanska riket. Krigets orsaker var flera, men det handlade ytterst om europeisk maktbalans och kolliderande politisk-strategiska och ekonomiska intressen i Mellanöstern och östra medelhavsområdet. En dispyt kring skyddsmakten över Jerusalems heliga platser ledde till krig mellan Ryssland och Osmanska riket. För att stoppa tsar Nikolaj I och hans expansionsplaner förklarade västmakterna Ryssland krig 1854.

Efter ett antal inledande framgångar gick kriget inte särskilt bra för den brittiska styrkan. The Times utsände, William Russel, kunde kritiskt rapportera om vidriga förhållanden och om hur nationens gossar dog som flugor – inte på grund av fienden, utan av köld, svält och sjukdomar. Vid Balaklava hade dessutom massor av blod spillts på ett ovanligt meningslöst sätt, då Lätta brigaden genom diverse orderstrul och taktiska missbedömningar sänts iväg på ett veritabelt självmordsuppdrag (av 700 ryttare återkom bara 195).

För att blidka den bistra hemmaopinionen, och av rent kommersiella skäl, föreslog publicisten Thomas Agnew att en fotograf på hans bekostnad, men under kungligt beskydd, skulle skickas till Krim för att, hoppades han, ge en gynnsammare bild av kriget.

Uppdraget gick till Fenton. Han tog med sig två assistenter, en vinhandlarvagn ombyggd till rullande mörkrum, tre hästar (från Gibraltar), en drös glasplåtar och fem kameror.

Resultatet av de fotografiska ansträngningarna är märkligt: bild efter bild med snyggt uppställda officerare eller soldater i vila. Ett exempel är fotografiet här bredvid: en sittande general sir George Brown omgiven av sin stab. Snyggt och prydligt. Ingen död, inget blod, ingen krigets realism eller konsekvens. Det är inte rättvist att jämföra Fenton – i praktiken en officiell tjänsteman – med senare tiders oberoende krigsbevakare, men man kan konstatera att han systematiskt undvek allt som kunde röra upp det viktorianska samhällets känslor. Det nya mediets estetiska och tekniska dimensioner intresserade mer än dess sociala och humanistiska möjligheter.

Jacob Wiberg

Kanske är du intresserad av...

Läs också