Churchill i hetluft

Följande artikel publicerades i Populär Historia 1/2010 tillsammans med ett fotografi: Det är den 3 januari 1911. Skyddade av en skara polismän iakttar t

20 januari 2010 av Jacob Wiberg

Följande artikel publicerades i Populär Historia 1/2010 tillsammans med ett fotografi:

Det är den 3 januari 1911. Skyddade av en skara polismän iakttar två herrar i höga hattar nyfiket vad som sker på Sidney Street i London. Den främre av dem är Winston Churchill (1874–1965), vid denna tid Storbritanniens inrikesminister.

Förhistorien till ”Belägringen vid Sidney Street”, eller ”Slaget vid Stepney” (ett område i East End) började tre veckor tidigare, den 16 december. Vid 119 Houndsditch försökte en rånarliga bestående av lettiska anarkister via en tunnel bryta sig in i en juvelaffär. En granne hörde dock bullret från grävandet och slog larm. Nio obeväpnade poliser sändes till platsen och under det tumult som uppstod sköts tre av dem till döds och två sårades. En av rånarna skottskadades av en kumpan men alla lyckades ändå fly från platsen.

Senare samma kväll kallades en läkare till brottslingarnas gömställe för att se till den – som det visade sig – döende rånaren. Men läkaren anade oråd och larmade polisen. Flera ligamedlemmar kunde arresteras, men ett par kom undan.

Genom tips från tjallare fick Londonpolisen upp spåret på banditerna strax efter nyår – de gömde sig i en byggnad på 100 Sidney Street. Lätt beväpnade konstaplar skickades till platsen men besköts på nytt. Då spärrade uppemot 200 poliser av hela kvarteret och boende i området evakuerades. Man kallade även in militär – Scots Guard – från Towern efter godkännande av inrikesminister Churchill, som själv begav sig till Sidney Street. Under några timmar haglade skotten kors och tvärs över gatan. En artilleripjäs hade just anlänt när huset där brottslingarna barrikaderat sig började brinna. När brandkåren dök upp förbjöd Churchill dem att släcka elden. Skottlossningen upphörde. I byggnaden hittades senare två förkolnade kroppar – en med skottskador.

Bilden togs av James Jarché (1891–1965). Han intar ingen framträdande plats i fotohistorien, men var försedd med två för en pressfotograf utmärkta egenskaper: nyfikenhet, samt förmågan att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Fullträffen vid Sidney Street är ett slående exempel på det.

Redan som åtta­åring assisterade Jarché sin far i dennes arbete som fotograf åt Londonpolisen. Han dokumenterade liv och framförallt död på samhällets skuggsida – lik uppfiskade ur Themsen, knivmördade sjömän, misshandlade horor, och liknande. En hård men lärorik skola för en ung press­fotograf i vardande således. Liksom Churchill dog

James Jarché 1965. En intressant kuriositet i sammanhanget är att fotografen var morfar till den brittiske skådespelaren David Suchet, känd för sin roll som Hercule Poirot i en

populär TV-serie om Agatha Christies belgiske detektiv.

Winston Churchill fick mycket kritik för sin inblandning vid Sidney Street – dels för att ha hindrat brand­kåren, dels för att en man i hans position inte förväntades agera personligen såhär. Den tidigare premiärministern Arthur Balfour hörde till kritikerna: ”Han och fotografen riskerade värde­fulla liv. Jag inser vad fotografen gjorde, men vad den högvälborne gentlemannen hade där att göra kan jag inte förstå!”

Senare medgav Winston Churchill att han nog inte borde ha begett sig till platsen, men att han inte kunde låta bli – nyfikenheten blev helt enkelt för stor.

Jacob Wiberg

omslPH_01_10_enkat

Kanske är du intresserad av...

Läs också