Berns salonger 150 år

Efter invigningen i augusti 1863 fick Berns snabbt en central roll i svenskt nöjesliv. Här såg stock­holmarna varietéteater, här hängde Strindbe

19 juli 2013 av Karl Lans

Efter invigningen i augusti 1863 fick Berns snabbt en central roll i svenskt nöjesliv. Här såg stock­holmarna varietéteater, här hängde Strindberg och här öppnade Sveriges första kinarestaurang.

Text: Karl Lans

År 1862 köpte den 46-årige konditorn Robert Berns en tomt på Näckströmsgatan vid Berzelii park. Tomten, som kostade 50 000 riksdaler, låg vid denna tid i utkanten av Stockholm. Bara femton år tidigare hade den varit ställd under vatten – då sträckte sig nämligen Nybro­viken ända fram till Norrmalmstorg. Berns idé var att bygga en konsert- och festlokal som även skulle ha ett schweizeri, ett slags kafé med alkoholservering och underhållning.

När Berns öppnade existerade ännu inte stadsdelen Östermalm. Området hette Ladugårdslandet och var Stockholms näst fattigaste efter Katarina på Södermalm. Att Robert Berns valde just den här platsen var ingen tillfällighet. Den nya verksamheten var tänkt att utmana etablissemanget och då passade utkanten av staden perfekt.

När Berns slog upp portarna för allmänheten, den 1 augusti 1863, möttes besökarna av en trettiomannaorkester som spelade operaouver­tyrer, underhållningsmusik och marscher. Särskilt populär den här dagen var Björneborgarnas marsch, berättade tidningarna.

Publiktrycket blev högt. Den första tiden var det främst de klassiska matinékonserterna som drog folk, men på Berns kunde stockholm­arna också se teater med apor som skådespelare, kinesiska eldslukare, knivkastare, tyngdlyftaren Starke Arvid, sångartister och kasperteater. I januari 1866 visades här för första gången dansen cancan i Sverige. Samma år drog de arabiska luftakrobaterna Beni-Zug-Zug fulla hus. Trots dessa framgångar tvingades Berns i konkurs bara tre år efter invigningen. Byggkostnaderna hade varit för höga. Fordringsägarna trodde dock på konceptet och menade att Berns fallit offer för ogynnsamma konjunkturer. Etablissemanget fick leva vidare.

Under 1870-talet blev Berns samlingsplats för Stockholms ungkarlar. Den mest kända gästen vid den här tiden var sannolikt August Strindberg. Hans böcker Röda rummet och Götiska rummen är båda uppkallade efter salonger på Berns.

1886 byggdes ytterligare en salong, i vinkel mot den första. Det var nu namnet Berns salonger fastställdes.

Samtidigt som Berns ökade kapaciteten fick man konkurrens från den nyöppnade Sveasalen på Hamngatan (där NK ligger i dag). Sveasalen visade varietéteater, något som Berns också började med 1889. Varietéerna drog massor med folk som älskade blandningen av akrobatik, jonglering, trolleri, utbrytarkonst och sång. Sveriges populäraste varietéartist hette vid den här tiden Sigge Wulff. En del personer oroades dock över innehållet i varietéteatern, som uppfattades som omoraliskt, samt det myckna drickandet. I oktober 1896 förbjöd politikerna alkoholservering under föreställningarna.

Detta blev en katastrof för varietén. Besöksantalet sjönk dramatiskt. Några år senare gick Berns första storhetstid bokstavligt talat i graven när Robert Berns dog 1902. Bouppteckningen visade att rörelsen under många år haft det svårt.

År 1907 sålde arvingarna verksamheten till ett finanskonsortium som tog namnet AB Berns Salonger. Man beslutade om en stor ombyggnad. Berns fick bland annat en ny entré i jugendstil. Den nya ledningen tog dock fasta på Berns stolta tradition och fortsatte med underhållning. En artist som nu slog igenom var revykungen Ernst Rolf.

1917 kom den definitiva dödsdomen mot varietén, då riksdagen klubbade igenom rusdrycksförordningen. Vin och sprit fick bara serveras i begränsad mängd och endast tillsammans med mat. Varieté och andra uppträdanden fick inte pågå i en lokal som hade förbindelse med en utskänknings­lokal. Berns förvandlades nu till enbart restaurang.

I början av 1930 köptes Berns av Göteborgsbanken. Ägarna hade för avsikt att riva byggnaden och istället uppföra ett bankpalats. Opinionen mot rivningen blev dock så stark att planerna ändrades. Istället för att riva satsade banken pengar i Berns och lät bygga ett helt nytt kök. Även inom restaurangbranschen har Berns varit nydanande. Här öppnades till exempel Sveriges första kinarestaurang 1944.

Den 14 oktober 1955 återupptogs Berns varietéföreställningar. Den stora stjärnan hette nu Karl Gerhard. De följande trettio åren skulle bli stjärnspäckade för Berns. I salongerna underhöll artister som Josephine Baker, Marlene Dietrich, Zarah Leander, Edith Piaff, Povel Ramel, Hans Alfredson och Tage Danielsson.

På 1980-talet var Berns nerslitet och 1989 gjordes en omfattande renovering av den dåvarande ägaren försäkringsbolaget Skandia. Renoveringen kostade drygt 430 miljoner kronor.

Allt sedan dess går Berns i fastighetskretsar under beteckningen ”Sveriges dyraste ombyggnadsprojekt”.

1997 gick Berns åter i konkurs. Nu tog Wallenbergägda Grand Hôtel över. Det bolaget sålde i sin tur fastig­heten 2004 till London & Regional som 2011 sålde till det Göteborgs­baserade fastighetsbolaget Balder.

För driften står i dag Stureplansgruppen. Berns räknas fortfarande som ett av Stockholms och Sveriges viktigaste nöjescentrum.

Karl Lans är frilansjournalist.

Att läsa: Berns (2013) av Lennart Jarnhammar.

berns_salonger
berns_salonger

Kanske är du intresserad av...

Läs också